sveda och lugn
Det sårar att veta att man älskar någon mera än vad den älskar dig tillbaka.....men när man upptäcker att så är fallet med sin egen mamma så mer än sårar det. När man gång på gång blir satt åt sidan eller bortvald av sin mamma, så bränns det..., på insidan. Tillslut orkar man inte mer och man låter ett rakblad göra ett snitt i huden så att det klarröda blodet kan föra med sig en del av smärtan ut ur kroppen. även fast man vet att man inte vill ha fler ärr att gömma...Man blir trött för att man inte kan nöja sig med hårda slag som bara resulterar i blåmärken.... Men å andra sidan så hjälper det inte lika bra. Jag var nyss så ledsen och ångestfylld att jag skakade och knappt kunde andas, och jag föll för frestelsen att låta blodet ta det med sig ut ur kroppen. Nu svider det.... sådär härligt. och jag känner mig sådär fint lugn, och så länge jag inte tänker så tror jag känslan håller i sig.Nu vill jag bara understryka att detta bara var en engångsförteelse och ingenting jag tänker ta upp igen. Från och med imorgon ska jag kämpa med att glömma den rogivande känslan det ger mig. Men nu ska jag njuta av den, fokusera på svedan och somna lugn.
Kommentarer
Trackback
