thedreamofthinness

Jag är rädd flr mycket.
Jag är rädd för att aldrig bli lycklig. Att aldrig hitta någon som står ut med mig utan att jag kommer att få vara ensam hela livet, jag är rädd för att inte lyckas i arbetslivet, att jag ska hamna på något skitjobb i hela mitt liv. Att jag aldrig kommer att se ut så som jag vill, att jag alltid ska behöva hata min kropp för att jag är för svag och patetisk för att klara av att förändra den så som jag måste för att kunna acceptera mig själv.

Jag är rädd för att förlora någon av mina föräldrar innan vi löst problemen mellan oss. Jag är rädd att förlpra någon familjemedlem över huvud taget, Jag är rädd för att jag aldrig kommer att kunna hitta tillbaka till min bästa kompis, att jag har förlorat henne för alltid.

Sedan är det sådant här vanligt tonårstjaffs.

Jag är rädd för att börja på en ny skola där jag inte känner någon. Tänk om jag inte får några vänner? Tänk om jag blir mobbad? Tänk om ingen gillar mig?

Det finns mycket som oroar mig inför framtiden, och det sorgliga i det hela är hur jag ger mig sälv tröst mitt i allt detta. "Det spelar ändå ingen roll vad som händer. Jag kommer ändå dö snart och ingen kommer ens att minnas att jag någonsin har levt. Så det spelar ingen roll om jag misslyckas."

Men jag är också rädd för lite mera konkreta saker.
Spindlar. Höjder. Vatten.