Kluven...
Efter bion igår så tog jag bussen tillbaka till pappa, och påväg dit ringde en kompis till mig och ville tröffas, så vi gick runt lite på stan och gick sedan hem till mig, blev bjudna på fest och drog dit. Så jag har alltså druckit. Jag vet, usch och fy, helt stört onödiga kalorier! Men hur som helst var det en kul kväll. Jag har inte sovit något ännu, och det är ingen idé heller eftersom jag ska skjutsa min vän till bussen om 1.5 timme.
Men jag har det lite jobbgt nu va....
Det är så att min kompis (som för övrigt är en av de bästa vänner jag har) Håller på och försöker bli frisk från sin anorexia. Det jobbiga är, att jag vet att hon vill bli frisk. Hon har till och med i något starkt (svagt?) vet inte riktigt) ögonblick sagt att hon vill att vi ska vara på henne om maten då hon annars hoppar över måltider osv.
Det jobbiga är ju att jag kan förstå hur hon känner när jag nu sitter och tjatar om att hon ska äta frukost. Jag får ju damp när folk gör så mot mig... men å andra sidan har hon ju sagt att hon vill.... så jag är lite kluven. Men hon vill bli frisk så att hon kan få börja spela fotboll igen, hon vill få börja träna igen då det var en stor del av hennes liv innan hon blev sjuk. Så hur fan ska jag göra ? Jag vill ju inget hellre än att hon ska må bra, och hon vill ju bli frisk innerst inne, men jag ser hur hon hatar mig när jag tjatar på henne,.... ska jag göra det ändå ? Jag har inte ont utav att hon blir arg på mig om det är för hennes eget bästa... men är det det ? Okej, där är ju bättre för hälsan att äta... men jag vet ju hur det känns, och jag antar att hon har ännu värre ångest än jag lver maten, och jag kan få panik när folk tvingar mig! ÅH det är så jobbigt.
Just nu vill hon inte äta säger hon ju. Men andra dagar vet jag att hon inte vill något annat än att bli fri från sjukdomen, borde jag då tvinga henne att äta nu då ? För hon lär ju aldrig bli frisk om hon bara äter de dagar de känns okej, vilket kanske är 1/10 liksom....
Jo jag vet att jag just skrev en hel bibel, men jag känner mig som sagt kluven i hur jag ska ställa mig till detta ? Vad tycker ni ?
Usch.... jag vill ju bara att hon ska må bra.
Men när jag tittar på Felicias video om tvångsmatning får jag sådan ångest över det... för hon har ju rätt. Men å andra sidan vill ju inte hon bli frisk ?
Men jag har det lite jobbgt nu va....
Det är så att min kompis (som för övrigt är en av de bästa vänner jag har) Håller på och försöker bli frisk från sin anorexia. Det jobbiga är, att jag vet att hon vill bli frisk. Hon har till och med i något starkt (svagt?) vet inte riktigt) ögonblick sagt att hon vill att vi ska vara på henne om maten då hon annars hoppar över måltider osv.
Det jobbiga är ju att jag kan förstå hur hon känner när jag nu sitter och tjatar om att hon ska äta frukost. Jag får ju damp när folk gör så mot mig... men å andra sidan har hon ju sagt att hon vill.... så jag är lite kluven. Men hon vill bli frisk så att hon kan få börja spela fotboll igen, hon vill få börja träna igen då det var en stor del av hennes liv innan hon blev sjuk. Så hur fan ska jag göra ? Jag vill ju inget hellre än att hon ska må bra, och hon vill ju bli frisk innerst inne, men jag ser hur hon hatar mig när jag tjatar på henne,.... ska jag göra det ändå ? Jag har inte ont utav att hon blir arg på mig om det är för hennes eget bästa... men är det det ? Okej, där är ju bättre för hälsan att äta... men jag vet ju hur det känns, och jag antar att hon har ännu värre ångest än jag lver maten, och jag kan få panik när folk tvingar mig! ÅH det är så jobbigt.
Just nu vill hon inte äta säger hon ju. Men andra dagar vet jag att hon inte vill något annat än att bli fri från sjukdomen, borde jag då tvinga henne att äta nu då ? För hon lär ju aldrig bli frisk om hon bara äter de dagar de känns okej, vilket kanske är 1/10 liksom....
Jo jag vet att jag just skrev en hel bibel, men jag känner mig som sagt kluven i hur jag ska ställa mig till detta ? Vad tycker ni ?
Usch.... jag vill ju bara att hon ska må bra.
Men när jag tittar på Felicias video om tvångsmatning får jag sådan ångest över det... för hon har ju rätt. Men å andra sidan vill ju inte hon bli frisk ?
Kommentarer
Trackback
