Jag suger,mitt liv suger, jag orkar inte mer nu.

Dagen gick bra, men slutade i en hets. Satt sedan och försökte ignorera ångesten, och glömma bort kramperna i magen. Gick väl sådär. Mamma ringde.. för.. 40 minuter sedan kan väl skriva ner våran konversation om ni vill ? 
Mamma: Vart är du?
Jag: Hemma.. vart är ni ?
Mamma: Vi är i Uddevalla (vilket är ca 30 mil ifrån därvi bor)
Jag: Jaha....?
Mamma: Stannar du hemma eller åker du till pappa ?
Jag: Jag stannar nog här... hurså ?
Mamma: Bra, för vi ska stanna här och då kan ju du ta hand om hunden..
Jag: ehh..
Mamma: Ja ? Går inte det bra eller ?!
Jag: Eh.., joo..men vad gör ni där ?
Mamma: Vad avig du låter !
Jag: Nej, jag är inte avig..
Mamma: MEN SÄG VAD FAN DET ÄR I STÄLLET FÖR ATT BARA SITTA OCH SURA !
Jag: Jag  tycker kanske att du kunde sagt något lite tidigare... tänk om jag åkt till pappa. Vad hade hänt med hunden då ? jagvisste ju inte att du skulle vara borta.
Mamma: Men nu var du ju hemma så vad fan är problemet ? Du är så jobbig, så fort något inte blir som du tänkt så blir du bara arg. Tänk lite på mig också !
Klick.
Det var alltså mamma som klickade. 
så, nu sitter jag ensam... mamma kommer någon gång i morgon... 
Kul att man får veta saker i tid...

hur som helst, blev mitt humör inte direkt bättre efter det.  Gick och spydde. Inte allt. Men hälften kanske... Sen bröt jag ihop,  grät och skaka... kunde inte fortsätta. Vilket jag ångrar nu... så svårt hade det väl inte varit ?  Bara få upp allt... nu sitter jag här med svullen mage.... fastar i morgon... kanske. Får se. 
får se hur det blir med skolan. Tror inte jag kommer somna. 
Det är kanske inte så farligt att hon inte kommer hem.. men jag blev såjäkla ledsen och arg.. Vet inte varför egentligen, men humöret kanske inte var på topp efter hetsen så det kanske därför. Nu måste jag ut med vovven-
Ska bara tvätta bort den utsmetade mascaran som är i hela ansiktet. 
mitt liv är underbart.....eller ? njaa.

Usch,  jag är så känslig och överdriver alltid allting.. jag vet. men här är det enda stället där jag kan skriva av mig, så ni får stå ut....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0