Han är så sjukt trött på att bli spottad på
Jag åkte till mamma sen i alla fall, och till min stora besvikelse var hennes nyaste ragg (haha?) fortfarande kvar. Blev smått irriterad faktiskt då hon visste att jag åkte till pappa för att slippa träffa han och hon lovade att han skulle ha åkt i morse. Men icke! Och det hjäpte ju inte direkt att jag redan var på uselt humör efter all mat jag tvingats äta i idag också.....
Sedan skulle vi i alla fall äta kvällsmat och eftersom att när mamma har "besök" så är vi ju en så normal familj, så det var bara att slå sig ner vid middgsbordet med de andra medans det serverades grädd(!)stekta kantareller, stekt kassler (tillsammans?!) och smörgås.
Mamma sa att jag skulle äta, jag sa att hon vet att jag inte äter rött kött. Hon ville väl slippa tjaffs så hon sa att jag kunde väl steka kalkonskinka (heter det så?) Jag sa nej, och typ att så då ska jag få äta efter er blablabla. (Mest för att vara jävlig. Jag vet jag är hemsk.) Hon blev arg, försökte dölja det. Det slutade med att jag tog en apelson i alla fall. Sedan så satt vi väl och prata lite... och mamma säger något som:" Ja, det brukar Elin göra........" Och hennes snubbe: "Vem fan är Elin då?"
Ja sen då? Spänd stämning ungefär. Jag gav resten av min apelsin till min syster och gick där ifrån. Blev så jäkla....typ arg och ledsen? (lite känslig möjligt vis...) gick in på mitt rum, och typ grät (jag upprepar, känslig)
sedan sa de något mer knäppt, så jag tog vovven och gick ut på en promenad.
Grät lite sprang lite, skaka lite av ångest och skrev i hjärnan olika verisioner av självmordsbrev. Sedan blev det bättre i alla fall, och ett tag mådde jag bra, och var ganska glad. Tills jag kom på att jag tillslut var tvungen att gå hem till alltihopa igen. Och innan jag kom på att det spelade ingen roll hur mycket jag gick, för jag skulle ändå aldrig hinna bränna allt jag ätit idag, inte utan att gå hela natten i alla fall.
Kommer hem, hinner bli på dåligt humör påvägen upp för alla trappor igen och möter sedan mammas kille i kalsonger i hallen och jag SVÄR jag var inte långt ifrån att slå till honom eller något!
Jaja, jag var ju som sagt glad en liten stund på promenaden i alla fall. Och den blev 2 timmar lång. Så voven är väl nöjd i alla fall. Fast jag tror att hon ville hem redan efter en timme. Men det ville inte jag. Dels för att jag bara inte ville hem, och dels för att jag fick tillbaka den gamla pressen av att vara ute så länge jag kan och bränna så mycket som möjligt.
Men som sagt, i morgon är det måndag i allafall. RUTINER<3 i morgon så satsar jag på 1200 kcal. (även fast jag inte vill något hällre än att fasta som straff för allt jag ätit idag!)
Nä, nu ska jag sova, tåget går 8 i morgon.
Kram!
Sedan skulle vi i alla fall äta kvällsmat och eftersom att när mamma har "besök" så är vi ju en så normal familj, så det var bara att slå sig ner vid middgsbordet med de andra medans det serverades grädd(!)stekta kantareller, stekt kassler (tillsammans?!) och smörgås.
Mamma sa att jag skulle äta, jag sa att hon vet att jag inte äter rött kött. Hon ville väl slippa tjaffs så hon sa att jag kunde väl steka kalkonskinka (heter det så?) Jag sa nej, och typ att så då ska jag få äta efter er blablabla. (Mest för att vara jävlig. Jag vet jag är hemsk.) Hon blev arg, försökte dölja det. Det slutade med att jag tog en apelson i alla fall. Sedan så satt vi väl och prata lite... och mamma säger något som:" Ja, det brukar Elin göra........" Och hennes snubbe: "Vem fan är Elin då?"
Ja sen då? Spänd stämning ungefär. Jag gav resten av min apelsin till min syster och gick där ifrån. Blev så jäkla....typ arg och ledsen? (lite känslig möjligt vis...) gick in på mitt rum, och typ grät (jag upprepar, känslig)
sedan sa de något mer knäppt, så jag tog vovven och gick ut på en promenad.
Grät lite sprang lite, skaka lite av ångest och skrev i hjärnan olika verisioner av självmordsbrev. Sedan blev det bättre i alla fall, och ett tag mådde jag bra, och var ganska glad. Tills jag kom på att jag tillslut var tvungen att gå hem till alltihopa igen. Och innan jag kom på att det spelade ingen roll hur mycket jag gick, för jag skulle ändå aldrig hinna bränna allt jag ätit idag, inte utan att gå hela natten i alla fall.
Kommer hem, hinner bli på dåligt humör påvägen upp för alla trappor igen och möter sedan mammas kille i kalsonger i hallen och jag SVÄR jag var inte långt ifrån att slå till honom eller något!
Jaja, jag var ju som sagt glad en liten stund på promenaden i alla fall. Och den blev 2 timmar lång. Så voven är väl nöjd i alla fall. Fast jag tror att hon ville hem redan efter en timme. Men det ville inte jag. Dels för att jag bara inte ville hem, och dels för att jag fick tillbaka den gamla pressen av att vara ute så länge jag kan och bränna så mycket som möjligt.
Men som sagt, i morgon är det måndag i allafall. RUTINER<3 i morgon så satsar jag på 1200 kcal. (även fast jag inte vill något hällre än att fasta som straff för allt jag ätit idag!)
Nä, nu ska jag sova, tåget går 8 i morgon.
Kram!
Kommentarer
Trackback
